Skidsporten gör allt för att ta efter den i Europa populära cykelsporten, utan att bry sig om vad skidåkarna eller konservativa skidsupportrar tycker. Utan att bry sig om att sporterna trots allt är helt annorlunda till sin karaktär. Ok för masstarter, men tidsbonusarna är lite för mycket.
Efter att ha förlorat tredje platsen i Tour de Ski-prologen med en tiondels sekund blev Riikka Sarasoja-Lilja inte bara en tiondels sekund efter trean, utan 5,1 sekunder. Aino-Kaisa Saarinen förlorade i fredagens jaktstart med 16,3 sekunder åt Justyna Kowalczyk, men i sammandraget är hon inför lördagens sprint 31,3 sekunder bakom.
Jag förstår att FIS vill att skidåkarna ska kämpa om segern in i det sista, men herrarnas jaktstart i går visade att det inte behöver innebära att loppet blir mer spännande förrän skidåkarna når målrakan. Tvärtom, tidsbonusarna uppmuntrar till att spara krafter till spurten.
Det värsta är de överdrivna tidsbonusarna till sprintsegrarna. Det krävs en oerhörd mängd slit för att vinna en minut i ett 15 km lopp, men så mycket får en sprintsegrare till godo.
För åskådarna är tidsbonusarna mest förvirrande. FIS kunde följa exemplet från cykelsportens största etapplopp Tour de France och spola dem. I stället kunde FIS införa en skild poängtävling, precis som i cykelloppen.
En kommentar
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.
Bra sagt! När har man senast sett ett 30 km eller 50 kms lopp med intervallstart? Mycket mer spännande än masstarter och sprint…Har inget emot förändringar men sporten har gått för långt från sina rötter.