Efter att ha gått igenom den amerikanska antidopningsmyndigheten Usadas bevismaterial mot cykellegenden Lance Armstrong gick det upp för mig hur lätt det varit för doparna att kringgå dopningstesterna. Som Armstrongs ex-stallkamrat Tyler Hamilton uttryckte det: det krävde åratal av forskning och miljontals dollar för att komma på ett fungerande EPO-test, men det tog fem minuter för stallets träningskonsult doktor Michele Ferrari att komma på hur de ska kringgå det.
I stället för att injicera stora doser EPO i vävnaderna där de blir kvar länge började US Postal-cyklisterna injicera det i små doser direkt i venen, varifrån det snabbt försvinner. I själva verket så snabbt att det försvinner under nattens lopp ifall cyklisten injicerade det på kvällen. Fast antidopningsmyndigheterna i princip kan dyka upp bakom dörren när som helst kommer de nog sällan mitt i natten under träningsperioden. Nästa dag har det injicerade EPO-hormonet försvunnit, men effekten – stimulerad nybildning av röda blodkroppar – kvarstår. Ifall en dopningstestare dyker upp vid fel tidpunkt, när EPO ännu kan ge utslag, är det bara att inte öppna dörren. Internationella antidopningskommittén Wada ger sanktioner först vid tredje gången du inte är där du uppgett dig vara anträffbar.
Blodtransfusioner då? De är i praktiken omöjliga att uppptäcka. Teoretiskt kan antidopningsmyndigheterna spåra blodtransfusioner genom att följa blodprofilerna: Internationella cykelunionen UCI var först med att introducera det så kallade biologiska passet och Skidförbundet FIS har följt efter. Det har definitivt gjorde det svårare att bloddopa sig obemärkt, men inte omöjligt.
En färsk blodtransfusion leder till att personen i blodprover uppvisar en onormalt stor andel gamla röda blodkroppar jämfört med nya. Men det går att dölja genom att använda höghöjdstält eller helt enkelt vistas på hög höjd. Då stimuleras kroppens egna produktion av EPO och nya röda blodkroppar, vilket normaliserar blodprofilen.
Det biologiska passet ska också avslöja onormala svängningar i blodvärdena. Men det är en lätt match för ett skidlandslag med resurser och kunniga läkare att hålla dem konstanta. Det är bara en fråga om vätskebalans.
På samma vis går det löjligt lätt att kringgå de gränsvärden för hemoglobin och hematokrit som UCI och FIS infört och som kan medföra startförbud ifall blodet är för tjockt. Bara att dricka några liter vatten så ökar blodvolymen med följden att de relativa blodvärdena sjunker.
Cykelsporten har skärpt övervakningen betydligt, men jag ser egentligen ingen orsak till att skidlöpare, distanslöpare, simmare och också cyklister fortfarande kan använda mikrodoser av EPO och blodtransfusioner. Skidlöpare är ju hela tiden på hög höjd, vilket också döljer användningen av konstgjord blodmanipulering.
Under exempelvis ett flera dagars etapplopp som Tour de Ski har bloddopning potentiellt en hisnande inverkan på prestationsförmågan. Under en längre ansträngning sjunker blodvärdena och hormonnivåerna, men det går att korrigera med mikrodoser av EPO och blodtransfusioner. Blodprofilen ser hela tiden normal ut, för återhållsam användning av bloddopning balanserar påfrestningen och gör att blodvärdena hålls konstanta. Inget märkvärdigt med det.
Det ultimata testet är i själva verket prestationens trovärdighet. När någon nästa gång åker ifrån alla andra som Vladimir Smirnov i Thunder Bay är det skäl att bli misstänksam. Finländarna misstänker jag inte: dopningslabbet i Helsingfors är alldeles för avancerat, har alldeles för känsliga mätinstrument och har alldeles för engagerad personal för att någon ska lyckas slinka igenom övervakningen. Fråga Juha Lallukka.
PS Krista Lähteenmäki har haft problem med FIS hemoglobingränser och ibland fått startförbud på grund av att hon har så högt naturligt hemoglobin. Hon har fått dispens nu, men många anklagade henne och landslagledningen för amatörmässighet då hon flera gånger slarvade med vätskebalansen och fick startförbud. En förklaring är att hennes vikt svänger ganska mycket: under en intervju på måndagen sade hon mig att hon ibland samlar på sig vätska och att hennes vikt kan variera med tre kg inom några dagars tid. Inte att undra på att hon plötsligt kan ha överraskande högt hemoglobin, för det är direkt beroende på vätskebalansen och därmed blodvolymen.
Armstrong, Cykling, Doping, Dopning, Krista Lähteenmäki, skidor