Marcus Lindqvist gillar när hjärta vinner över taktik.

Okategoriserad

Skidtrollen gnisslar tänder

7 mar , 2013, 17.35 Marcus Lindqvist

 

Skid-VM i Val di Fiemme var inte någon fullträff för det finländska landslaget. Det var realistiskt att förvänta sig en eller två medaljer till, främst från damernas stafett och eventuellt från damernas sprint (Anne Kyllönen) eller herrarnas intervallstart (Matti Heikkinen).

Men allt annat är utopi. Nuförtiden går det inte längre att Myllylä-style ligga på fyrtionde och femtionde plats i världscupen före VM och sen finna en oförklarlig formtopp till stortävlingar. Dopningskontrollerna är så pass skärpta. Jag skulle varit mycket misstänksam om Finland nappat fem medaljer i VM.

Därför känns det minst sagt märkligt att höra kritiken från dopningsfällda ex-skidåkare och före detta skidtränare som närmast utmärkt sig som experter på bloddopning. Ilta-Sanomat ägnade efter VM ett helt uppslag till Jari Isometsä, som sågade landslagsledningen och krävde att ”något måste göras”. Som vad? Blodtransfusioner? Ett nytt ”immunologiskt program”? Just det, den Isometsä, som stämde FNB för förtal, åkte fast för Hemohes, en förbjuden plasmaexpander som används för att spä ut Epo-trimmat blod, i Lahtis 2001 – och till råga på allt hade mage att hävda att han aldrig använt annat än Hemohes och bara den gången, i Lahtis. När jag åkte dit för fortkörning en gång hävdade jag också att jag minsann aldrig förut gjort det och aldrig mer ska göra det. Åka fast alltså.

Ex-landslagstränaren Immo Kuutsa kallade nuvarande landslagstränaren Magnar Dalen för en lame duck och krävde att han avgår. Den Immo Kuutsa, som i Arto Halonens excellenta dokumentärfilm Sinivalkoinen valhe medger att blodtransfusioner var helt enligt spelets regler på hans tid som chefstränare. Vet Kuutsa att det går att avslöja frekventa blodtransfusioner med hjälp av det biologiska passet och blodprofileringen som togs i bruk 2008?

Överhuvudtaget skulle det kanske vara önskvärt att den gamla, dopningsbefläckade generationen helt enkelt höll mun. En väldigt, väldigt stor del, en mycket större del än den stora finländska publiken vill kännas vid, av Finlands medaljer i friidrott och skidåkning under 1970-, 1980-, och 1990-talten vanns med hjälp av dopning. Jag menar inte att Finland var ensamt skyldigt, men absolut inte heller oskyldigt.

Det känns inte heller helt rumsrent att typer som Jarmo Punkkinen och internationellt livstidsavstängda Jarmo Riski fortfarande har så framträdande roller inom finsk skidsport. Jag stöder inte livstids avstängningar, men då borde personen i fråga öppet tala ut och erkänna sina forna synder.

PS Kollade Arto Halonens dokumentärfilm om dopning inom finsk (och italiensk, och norsk, och svensk) skidsport. Det slog mig att resultatlistorna från Lahtis 2001, de som fortfarande gäller, är minst sagt märkliga sett ur ett bredare perspektiv. Medaljörer som Johann Mühlegg, Larissa Lazutina, Virpi Kuitunen och Kaisa Varis. Är det nån som på riktigt tror att Kuitunen inte var dopad när hon vann jaktstarten, men fick i sig dopningsmedel före stafetten?

Det är helt ok om än lite missriktat att kritisera landslagsledningen för de uteblivna framgångarna i skid-VM. I sanningens namn gick det inte att realistiskt vänta sig mer än en till två medaljer från längdåkningen, på basis av finländarnas nivå och framgångar i världscupen den här säsongen.

Om bloggaren

Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.

Kalender

mars 2013
M T O T F L S
« feb   apr »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kategorier

2 kommentarer

  1. NiklasT skriver:

    Helt enig. De gamla rävarna ska nog hålla låg profil. Däremot tycker jag nog att Dalen borde bytas ut. En ny chefstränare kunde ge bättre självförtroende. Tränaren borde komma endera från Norge eller Sverige, dvs. där man ligger ett eller två steg före oss. Eller finns det finska alternativ?

  2. Patrick skriver:

    Jag tror inte Kuitunen var dopad när hon vann sitt guld. Att hon sedan föll i dopingtestet var för att man tog urinprov och där dröjer sig hemohes kvar långt efter att det försvunnit ur blodet.
    Det skulle vara skäl att tagga ner lite med anklagelserna mot de dömda. De har avtjänat sitt straff. Mycket tyder på att det som finska landslaget sysslade med ännu 2001 sysslade övriga med också på 90-talet. Jag har sett uppgifter på att i Ramsau -99 så använde 18 av 20 högst placerade åkare i 50km hemohes. Det var tillåtet då. Vad som skiljer finländarna från andra var att de inte beaktade att preparatet blivit förbjudet.
    Vi blir inte bättre av att häva oss över fuskarna. Det är denna oförlåtliga attityd som drev Myllylä i döden. Det är accepterat att älta och förtala, mobba,i det oändliga, för de har ju dopat sig. Om du skulle ha skrivit denna artikel utan häva din egen moral, och förtala de redan straffade, skulle den ha haft vissa poänger men nu är den bara tragisk.

Kommenteringen är stängd.