Det första jag tänker när Matti Heikkinen förklarar hur han försökt hoppa över ett kravallstängsel, halkat och slagit huvudet i ett reklamplakat med följden att han missar världscuphelgen i Ruka är: Lahtis 2001. Mika Myllyläs förkylning, Janne Immonens brutna stav. Den som inte tävlar blir inte dopningstestad. Att om ett eget blodprov taget av landslagsläkaren visat att något blodvärde är för högt…Men sådant ser vi ju inte mera av, eller hur Juha Lallukka?
Sedan ställer sig Aino-Kaisa Saarinen bakom mikrofonen i presscentret i Ruka och förklarar att hon plötsligt blivit magsjuk. Mina konspirationsteorier får sig dock en törn när hon säger att hon mår bättre och kan starta på fredag.
Jag frågar Magnar Dalen om han tror det förekommer dopning fortfarande i skidåkningen. Högst 3-5 procent, menar han. De åker alla fast. Som fallet Lallukka visade.
Undrar också om inte det går att ana sig till om någon dopar. Ja, enligt Dalen är det synnerligen suspekt när någon plötsligt höjer sin nivå under en stortävling. Som de flesta i Finlands landslag gjorde i Oslo-VM, tillägger jag inte. I min blogg kan jag påpeka att så gjorde bland annat Estlands Kristina Smigun, som knappt tävlade alls under hela vintern och sedan dominerade i Turin-OS. (Smigun åkte faktiskt dit för dopning, men då hennes B-prov var negativt befanns hon vara oskyldig.)
Konstigt ändå, tycker cynikern, att bara finländare åker dit. Vaddå, tio ertappade dopare på 2000-talet? Ändå är det alltid Norge och Sverige som tar hem den största potten. Skidlegender som Björn Dählie, Bente Skari och Per Elofsson var suveräna under en tid då det inte fanns EPO-tester och då konkurrenter som Mika Myllylä dopade sig så öronen snurrade. Imponerande.
2 kommentarer
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.
Exakt samma tanke slog mig när jag tittade på Urheiluruutu igår: Janne Immonen flash back. Ett litet ynkligt sår som stoppar honom från att tävla… Men gällande just Heikkinen, så är det svårt att tro på fusk. Hans kommentarer om hur hans värld rasade då idolerna visade sig vara fuskare i Lahtis-VM verkar ytterst genuina… men, men inte blir man ju glad. En dag för ”Hartsa” åkte dit skulla jag ha slagit vad om att han inte dopar.
Vidare: besynnerligt är det ju faktiskt hur dominanta Norge och Sverige är med en ren nolla i dopingtabellen. Tänk att i Calgary OS 1988 var Ove Aunli enda norska skidåkaren som var på absolut toppnivå, redan 3 år senare i Val di Fiemme slog den norska snöstormen ner för att tydligen bara förstärkas, Samtidigt har Norges makt i FIS tagit motsvarande proportioner som Kanadas /NHL:s i IIHF. Den dagen kommer ju inte som en kanadensisk NHL-stjärna åker fast för doping i OS eller VM.
Fantastiskt är det också att Sverige, som såg ut att sacka efter ordentligt, efter att Torgny Mogren slutade sin karriär med guld på 50 km i Falun 1993. Niklas Jonsson som brukade bli 1 minut från täten på första stafettsträckan förvandlades över en natt till silvermedaljör på 50 km. Imponerande! Och Per Elofsson då? Otroligt att man kan nå toppform så snabbt som så ung. Och tappa den igen totalt lika snabbt. Applåder! Fint också att han nuförtiden gläder oss med doping-kommentarer i TV. Undrar var hans alptält finns nuförtiden?
Jag vill inte heller tro att någon av skidtopparna numera dopar, förutom något enstaka undantag som förr eller senare åker fast. Kollegan påpekade helt riktigt i kvällstidningen att en idrottare kan råka ut för dopningstest oavsett om han/hon tävlar, men det går att undvika de obligatoriska hälsoproverna som mäter hematokrit och hemoglobin och som kan leda till karens genom att dra sig ur en tävling. Det är något som dessutom går att förutse genom att landslagsläkaren tar ett blodprov före tävlingen och svårt att påverka på kort varsel utan att använda dropp.