Jag som trodde att Jack Bauer alltid har sekunderna på sin sida. En hel cykelvärld bet kollektivt naglarna och höll tummarna för att nyazeeländaren skulle lyckas hålla ledningen ända in i mål i Nîmes – men till hans och miljoner cykelfans stora besvikelse blev han ikappåkt och snuvad på segern med cirka 15 meter kvar till målstrecket.
Bauers bittra tårar efter målgången säger det mesta. Bauer, en hjälpryttare i amerikanska Garmin–Sharp, kommer aldrig – även om han försökte visa god min – att komma så nära igen att föreviga sitt namn i Tour de Frances historia som en etappvinnare.
Bauer och den färska schweiziska mästaren Martin Elmiger bröt loss från huvudklungan efter endast några kilometer av den 222 km långa etappen och cyklade på tumanhand i cirka 220 km, genom regn, rusk och kraftiga vindar. Ovädret hjälpte dem att hålla avståndet till huvudklungan, fastän sprinterstallen inledde jakten då några mil kvarstod.
Uppenbarligen har två veckor av tävling och några riktigt tunga bergsetapper i Alperna gjort sitt, för huvudklungans draglok såg inte ut att ha krafterna att hala in utbrytarna.
När utbrytarna hade 5 km kvar till mål var avståndet till huvudklungan cirka 35 sekunder. Enligt Chapattes lag, uppkallad efter före detta proffset och cykelreportern Robert Chapatte, krävs det en marginal på en minut per mil för att utbrytningen ska klara sig.
Men Chapatte tävlade 1945–1954 och gjorde sitt sista gig under Vuelta a Espana 1994. Huvudklungan hämtade obönhörligt in avståndet.
Med bara några hundra meter kvar inledde Bauer slutspurten och lämnade Elmiger, som strax blev uppslukad av det färggranna vimlet av rasande cyklister.
Bauer blickade över axeln, grimaserade, kämpade, blickade över axeln igen – och insåg att spelet var förlorat. Med bara 10–20 meter till mållinjen svepte täten förbi honom.
Samtidigt som Milan–San Remo–vinnaren Alexander Kristoff jublade över sin andra etappseger i år kollapsade en förkrossad Bauer. Hans kamp var förgäves. Han kan förtälja sin historia för barnbarnen, men i cykelsportens historieböcker är han endast ett anonymt namn i resultatlistorna. Tia på den femtonde etappen i Tour de France. Jack Bauer. Det finns så många liknande historier att Bauer drunknar i mängden.
Förra måndagen, på Frankrikes nationaldag, lyckades Tony Gallopin med en nästan likadan rövare. Hans utbrytning varade inte lika länge, men med en hästlängd tog han sig i mål innan huvudklungan hann ikapp.
Vilken annan dag som helst hade man gärna unnat Kristoff segern. Norrmannen gör en fantastisk säsong för sitt Katusha – och gör nu anspråk på att vara tourens främste sprinter.
Javisst, Marcel Kittel är snabbast. Jajamensan, Mark Cavendish hade utmanat Kittel på allvar om han inte kraschat under den första etappen. Sant, André Greipel är snabbare än Kristoff. De har alla mer väldrillade och koordinerade hjälpryttare för att leda ut sprinten.
Men Kristoff har uthålligheten som den ovannämnda blixttrion saknar. Efter två veckor och två gruvliga Alpetapper i följd var han snabbare än någon av sina konkurrenter. När Kittel, Greipel och de övriga sprintrarna börjat tappa stinget blir Kristoff bara starkare.
Norrmannen har redan två etappsegrar mot Kittels tre, samtliga av vilka tysken tog under de första fyra dagarna av touren. Kan bli en spännande kamp om den eftertraktade spurtsegern på Champs Élysées i Paris. Det är inte längre alls givet att Kittel tar hem segern där.