Höghöjdsläger

Det låter som en självklarhet att idrottare tränar för att bli bättre, men det är långt ifrån en självklarhet i praktiken. I verkligheten är det en arvsynd att träna för träningens skull. Det gäller i synnerhet inom uthållighetsidrott som jag känner bäst till, men varför inte lika väl inom andra grenar. Det känns tryggare att träna än att låta bli och vila frustrerar. Om det inte går bra i tävlingarna har du åtminstone gjort ditt arbete väl.

Jag har själv gjort mig skyldig till att träna för träningens skulle otaliga gånger under de närmare 20 år som jag tävlat i triathlon. Har aldrig fuskat med träningsvolymen, men, oavsiktligt, har jag säkert gett avkall på kvaliteten.

Det lömska är att det är svårt att subjektivt bedöma om kvaliteten börjar lida. Om du hela tiden är lite trött kan du inte ta ut dig tillräckligt under hårda träningspass och följaktligen blir träningen bara jämntjock. Det går inte att hålla tillräckligt hög intensitet i de hårda träningspassen och du stampar på stället.

Med min nya tränare har vi nu betonat kvalitet framför mängd. Med en mindre träningsvolym och mer vila är jag fräschare och kan bättre utföra hårda träningspass som för mig framåt.

Det är det nya mantrat inom uthållighetsträning: bättre rytm mellan vila och träning. Det betonar såväl löpare som skidåkare och cyklister nuförtiden.

När hinderlöparen Jukka Keskisalo berättade om sin comeback i december betonade han att han kommer att vara mer modig än förut och stå över onödiga träningspass om det känns så. Om han inte känner sig redo för ett hårt träningspass vilar han och flyttar det till nästa dag.

– När startskottet går är det ingen som bryr sig om vad som står i träningsdagböckerna, om det är 7 000 km eller 8 000 km. Kvaliteten, tävlingsmässigheten, farten avgör.”

– Om ett träningspass inte för dig framåt är det ingen vits att göra det.

I Keskisalos fall har han förstås byggt en solid grundkondition under sin långa karriär, men kravet på kvalitet gäller lika väl yngre idrottare som veteraner. Säsongens sprinterkomet Martti Jylhä betonade också vikten av en tydig träningsrytm när jag talade med honom före världscuphelgen i Nove Mesto.
– Vi har fäst vikt vid en bättre träningsrytm. Tillräckligt med vila och de hårda träningspassen är riktigt hårda.

Iivo Niskanen, Finlands mest lovande unga herråkare som kunde ha gjort sitt genombrott den här säsongen om han inte varit sjuk så länge i början av vintern, sade samma sak när jag talade med honom i samband med FM i Vanda. Tillsammans med hans nye tränare Olli Ohtonen fäster de stor uppmärksamhet vid dagsformen och följer med hur varje träningspass känns.
– Tidigare vågade jag inte vila och efter vilodagar kändes det alltid trögt i kroppen. Nu vilar jag mer och kör hårda träningspass hårdare än förut. Det känns som att jag lättare än förut kan hålla hög fart.

Jag vet precis vad Niskanen talar om. Ironiskt är det nämligen så att en kropp som är van vid daglig träning initialt reagerar negativt på total vila. Följande dag kan det vara svårt att köra i gång igen. Därför kör exempelvis cyklister i de långa etapploppen också lätta träningspass under vilodagarna, fast någon kunde tro att det skulle vara skönt att bara vila. Jag vågar lova att skidåkarna inte heller ligger på hotellsängen mellan starterna i OS. I tävlingssammanhang är aktiv vila bäst.

Men under träningsblock kan total vila ibland vara befogat. Trots att det kan kräva ett uppvärmningspass för att komma i gång har det positiva effekter på lång sikt.

Psykologiskt underlättar det att inte betrakta vila som att missa träning eller vara lat, utan att betrakta vila som förberedelse för att kunna köra ännu hårdare än förut följande träningspass. Precis som inställningen till hårda träningspass inte ska vara att kunna kruxa för dem i träningsdagboken, utan att de ska göra en bättre.