Höghöjdsläger

Virpi Sarasvuo, född Kuitunen, presenterade flera goda råd i sin kolumn i Helsingin Sanomat. Den gode Virpi visste berätta hur finskorna ska slå norskorna.

Själv har hon ju förstås erfarenhet av att bräda såväl Kowalczyk som Kalla och Björgen. Det som inte nämner är förstås vilka metoder som fanns i hennes arsenal, frånsett tålmodig och intensiv träning.

Sarasvuo skriver att finländskorna har för dålig aerobisk grund, det vill säga för lite träningsvolym i långsamt tempo. Det är orsaken till att de drar på sig laktatsyra, ”mjölksyra”, i högre farter och snabbt säckar ihop. Samtidigt kan Björgen & Co skida fort utan att dra på sig mjölksyra och sedan öka tempot när det riktigt gäller.

Hon blandar ihop flera begrepp, vilket är lite märkligt med tanke på hennes långa bakgrund. Det är en av grundvalarna bakom all uthållighetsträning att det behövs en hyfsat stor mängd grundträning för att förbereda kroppen för hårdare träning och återhämta sig mellan intensivare träningspass.

Däremot går det inte att finna en större fartreserv med enbart långsam träning. Det som gör att Björgen inte behöver skida för fullt i försöksheaten i sprinterna är att hon har så hög maximal kapacitet. För henne räcker det med att ta i med 80 procent för att nå final, medan Anne Kyllönen skidar för kung och fosterland. Inte undra på att Kyllönen är trött i finalpasset – om hon når så långt.

Jag tror inte finländarna har så stora problem med aerob träning. Tvärtom är det många som kör alldeles för mycket enbart långsam träning under sommaren och förgäves hoppas att toppfarten infinner sig i februari. Den traditionella finska approachen. Det räcker bara inte nuförtiden.

För att höja syrekapaciteten behövs det hård träning med hög intensitet. För att förbättra förmågan att prestera längre i hög intensitet krävs långa träningspass i hög intensitet. Det är förresten gammalmodig träningslära att det är laktatsyra eller mjölksyra som begränsar prestationsförmågan, det är bara en slaggprodukt av ämnesomsättningen.

Till skillnad från vad Sarasvuo anser kan gemensam träning vara till nytta för att få bättre kvalitet i intensitetspassen, fast det uppenbarligen går att klara sig utan träningssällskap. Det krävs bara en tillräckligt hård skalle för att pressa sig.

Delvis är förstås syrekapacitet en medfödd begåvning. En del har det, andra inte.

Det finns också en genväg till högre syrekapacitet, bättre maximal prestationsförmåga och effektivare förmåga att neutralisera laktatsyra. Jag är övertygad om att Virpi berättar mer om det i följande kolumn.