Alejandro Valverde är säkert missnöjd över att de övriga favoriterna inte väntade på honom när han fick punktering under den trettonde etappen. I de hårda korsvindarna på vägen mot Saint-Amand-Montrond kunde Valverdes Movistar aldrig komma ikapp, utan tappade mer och mer tid och kom slutligen i mål nästan tio minuter efter de övriga favoriterna. Efter att ha startat etappen som tvåa, 3.25 efter Chris Froome i sammandraget, kollapsade Valverde till sextonde plats, tolv minuter efter Froome.
Osportsligt? Under den femtonde etappen av Vuelta a Espana 2009 fick Cadel Evans punktering under den avgörande stigningen Monachil på väg mot bergsmålet i Sierra Nevada. Alejandro Valverde som då ledde i sammandraget beslöt att utnyttja tillfället och ryckte ifrån tillsammans med de övriga favoriterna. Tro inte att de andra cyklisterna glömt det här – det visade Team Sky redan förra hösten, då Froomes stall satte i högsta växeln samtidigt som Valverde kraschade under den fjärde etappen.
Belkins Bauke Mollema, en av fredagens stora vinnare, besvarade spydiskt frågan om det var osportsligt att inte vänta på Valverde: ”han har också varit osportslig under de senaste åren.”
I själva verket väntade Saxo-Tinkoff med att göra sitt avgörande drag tills det var uppenbart att Valverde inte längre kommer ikapp. När Saxo började hamra på och splittrade huvudklungan var avståndet till Valverde långt över en minut och ökade hela tiden.
Ett briljant taktiskt drag av Saxo, som gjorde att Mollema och Contador kunde minska Froomes försprång med mer än en minut. Men jag förstår inte varför Mollemas och Laurens ten Dams Belkin gjorde så lite för att hjälpa utbrytningen, fast de hade allt att vinna på att öka avståndet till Froome.
Froome såg oroväckande hjälplös och isolerad ut när Saxo slog till. Hans stallkamrater förmådde inte heller hala in utbrytarna, inte ens med BMC:s och Katushas hjälp. Frågan är om det är ett svaghetstecken inför Alperna, eller bara en tillfällig svag stund. Men faktum är att Team Sky, frånsett förra lördagens etapp i Pyreneerna, inte sett lika suveränt ut som förra året – vilket är endast en bra sak ur dramaturgisk synpunkt.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.