Det är aldrig kul med skador, men Fabian Cancellaras krasch för en vecka sedan kan i själva verket föra något gott med sig. Det är förstås otroligt trist för hela cykelsporten att Cancellara bröt nyckelbenet (på fyra ställen, inte desto mindre) i Ronde van Vlaanderen och missar resten av klassikersäsongen.
Samtidigt tvingar Cancellaras frånvaro konkurrenterna att tänka om sin taktik helt. Fjolårets lopp var ett riktigt skämt, när ingen vågade attackera utan alla favoriterna skuggade Cancellara hela vägen. De kom alltför väl ihåg hans fantomryck i Paris-Roubaix året innan, då han tände jetmotorerna med cirka 50 km kvar och soloåkte hela vägen till mål.
Thor Hushovd som vunnit U23-tävingen i Paris-Roubaix, VM, etapper och poängtävlingen i Tour de France, burit gula ledartröjan men som aldrig lyckats ta hem Paris-Roubaix åkte som en mes bakom Cancellara hela vägen. Taktiken lyckades, för hans stallkamrat Johan Van Summeren lyckades till slut sno segern.
Men jag kan lova att Van Summeren inte var den starkaste cyklisten den dagen och upplösningen grämde säkert Hushovd. Hushovd kom ju ytterst nära 2009, då hans och Tom Boonens tvekamp slutade med att han vurpade.
Boonen är också i superbra form. Många trodde kanske han börjat tappa stinget, men nix. Efter att ha vunnit E3 Harelbeke tog Boonen också hem Vlaanderen.
Såväl Boonen med sitt fusionerade Omega Pharma-Quick Step och Thor Hushovd med sitt nya superstall BMC har ett grymt bra team. Men Paris-Roubaix är annorlunda än de flesta andra loppen – för vad som helst kan hända i dammet, leran och kullerstenarna. Favoriterna är bara favoriter, det finns inga bombsäkra vinnare.