Höghöjdsläger

Hur osannolikt är inte det att stöta på personen du intervjuat samma dag i läkarens vänterum? Inte särskilt, om både du och intervjuobjektet tävlingsidrottar.
Någon kanske såg intervjun med Leena Puotiniemi, maratonlöparen, i fredagens pappers-HBL. Hade koll på hennes skadeproblem och visste att hon skulle träffa Sakari Orava, men ändå var det en liten överraskning att se henne i ortopedens vänterum.

Skador. Ont. Satt i Hartwallarenans pressläktare och såg Jokerits och HIFK:s hockeyjuniorer göra upp om FM-guldet. Vände på huvudet och såg Jokeritbacken Antti-Jussi Niemi med sitt gips och sina kryckor några rader till höger om mig. Lär ha spelat färdigt den här vintern. Samma sak med JYP-backen Sami Vatanen, som lagläkaren trodde hade försträckt sina ledband i vristen, men som det efter MRI-röntgen visade sig hade en fraktur i vristbenet.

Leena Puotiniemi ville inte gå ut i offentligheten med några detaljer om sina problem, fast jag vet vad hon har för typ av skada. Enligt hockeyterminologi kan vi säga ”skada i nedre delen av kroppen. Jag har dock inte några sådana dubier, så jag kan bjuda på en självexposé gällande naturen av min skada.

Föll för ett par tre veckor sedan med crosscykeln på en fläck svart is. Fick ordentlig lårkaka, men kände inte av något värre. Började dock känna av värre och värre smärtor i hälen under löpning. Läkaren trodde det var en inflammation av akillessenans fäste. Det trodde jag inte ens då och det visade sig att jag hade rätt: en magnetröntgen ett par veckor senare avslöjade en spricka i hälbenet.

Jag visste det var en spricka, för jag har haft en stressfraktur förut och vet hur det känns. Hur känns en stressfraktur då? Ilande, brännande ont som gör det omöjligt att exempelvis löpa med foten. Det skiljer sig från en inflammation, som känns värst på morgonen, som ”mjuknar upp” när du värmt upp en stund och som svullnar igen efter att ansträngningen upphört. Stressfraktur gör dunkande ont i två timmar efter att ansträngningen upphört, om du gjort misstaget att försöka exempelvis löpa med den.

Den som inte sysslar med något råkar inte heller ut för något. Min idol (jag är bara delvis ironisk) Fabian Cancellara återhämtar sig som bäst från en operation tidigare i dag för att reparera en kvadruppelfraktur i nyckelbenet, efter att han kraschat ut ur Ronde Van Vlaanderen i söndags.

Själv har jag bland annat fått punkterad lunga och hjärnskakning efter att ha kraschat med cykeln. Nyckelbenet har jag också brutit en gång, men det var efter att ha brottats med farsan när jag var unge (tror det var misstag). Slitageskador – jag ids inte ens börja.

Minns när polaren skyfflade snö från taket för några vintrar sedan. Du gissade det, han föll, bröt fem revben, fick sprickor i två nacckotor och fem ryggkotor om jag kommer rätt ihåg. Tävlade i triathlon samma sommar.

Det är bara att ladda om och komma igen. Tror inte det blir något triathlon för mig den här säsongen, men siktar i stället på att tävla i cykel och närmast då tempo. Tror det kan bli hyfsade resultat, när jag inte behöver dela min energi med löpning utan kan fokusera på cykling.