Höghöjdsläger

Jag minns inte en enda gång förut som divisionerna i NHL spelat så stor roll som den här säsongen. Eller kanske inte divisionerna i sig, utan systemet att divisionsettorna alltid finns bland de tre bästa i konferensen och däremot automatiskt går till slutspel.
Just nu ligger Washington först i den patetiskt dåliga Southeast Division, men på jämna poäng med divisionsrivalen Florida och Toronto som ligger utanför slutspelsplats. Kolla tabellen, så ser ni vad jag menar. Florida och Washington har turats om i ledningen för sydöstra divisionen och inte heller Winnipeg, i skrivande stund på 50 poäng, ligger hopplöst långt bakom. I värsta fall kan divisionsvinnaren få hemmafavör i slutspelet, medan tvåan helt blir utanför.
I västra konferensen toppar San Jose den svaga Pacific Division, efter att Dallas slagit av på takten. Men Los Angeles och Anaheim har flyt just nu.
Automatisk hemmafavör betyder grymt mycket i västra konferensen, för Detroit och St Louis som tillsammans med Chicago turats om att toppa den grymt hårda (frånsett jumbolaget Columbus) Central Division är de bästa hemmalagen i NHL. I själva verket har både Detroit och St Louis, ofattbart nog, förlorat fler matcher än de vunnit på bortaplan. I skrivande stund ligger båda bland de fyra bästa, vilket ger hemmafavör. Men det kan höras lite gnäll, ifall någondera av dem faller till femte före slutspelet.
Det bästa skulle vara att slopa divisionsettans privilegium helt. Inte minst som divisionerna inte alls är jämnstarka, utan till exempel Washington och Florida får en hel del gratispoäng genom att möta slagpåsarna Tampa Bay och Carolina ofta. Samtidigt får exempelvis Detroit möta Chicago, Nashville och St Louis var och varannan kväll.

Ishockey, NHL