Höghöjdsläger

Kvinnor löper numera 3 000 m hinder. Kvinnor löper 5000 m och 10 000 m. Kvinnor löper marathon. Men exempelvis förra helgen skidade Aino-Kaisa Saarinen & Co 10 km klassiskt, medan Matti Heikkinen & Co skidade 15 km klassiskt. Det är normen inom längdskidor. Hur stenålders det än verkar.
För några veckor sedan när snöläget såg dåligt ut i Mellaneuropa meddelade internationella skidförbundet FIS att distanserna i schweiziska Davos förkortas, så kvinnorna skidar 10 km i stället för planerade 15 km, medan männen skidar 15 km i stället för planerade 30 km. Alltså va? Varför kunde inte kvinnorna skida 15 km på samma 5 km konstsnöspår om männen kunde det? Var är logiken? Nå, beslutet återtogs efter ett ordentligt snöväder.
Till och med sprinterna är 1,4 km för männen och 1,2 km för kvinnorna. Om tanken är att kvinnor inte orkar lika mycket som män är väl ändå inte 200 m avgörande?
Klart att kvinnor inte har samma fart som män. Men distanserna kunde mycket väl vara samma. Tycker praxisen med olika distanser bara symboliserar en föråldrad, nedlåtande inställning till kvinnor inom idrott. Om kvinnor kan proffsboxas (min nya favoritgren att racka ner på) kan de väl skida 50 km?
Det är inte bara inom skidor som föråldrade uppfattningar lever kvar. I värdetävlingar inom simning är kvinnornas längsta distans i bassäng vanligen 800 meter fritt, jämfört med männens 1 500 m. Ironiskt då att kvinnorna ändå simmar 400 m medley, som definitivt är en av de tyngsta simgrenarna. I skidskytte skidar kvinnorna kortare distanser. Inom friidrott är det egentligen bara gång där kvinnorna har kortare distanser. Den annorlunda distansen i häcklöpning antar jag utgår från att damerna har kortare steglängd mellan häckarna (korrigera mig om jag har fel).

aino-kaisa saarinen, skidor