Snappade upp L’Equipe på flygplatsen i Paris. Frankrikes största sportblaska, ni vet. Hela första sidan och ytterligare sex sidor om Tour de France. Plus några helsidesannonser med touren som tema. Sedan fanns där en halvsidesgrej om Zlatans flytt till franska fotbollsklubben Paris Saint-Germain och en sida om Christophe Lemaitre, sprinterstjärnan. Något ironiskt att Zlatan skapade större rubriker i Finland än touren.
Cykelkultur. På måndagen satt jag på en krog i Lourdes och kollade touren från franska motsvarigheten till Yle, tillsammans med några andra gäster som intresserat följde med händelserna. Overklig känsla.
Tidigare under dagen cyklade jag omkring i Pyreneerna, bland annat uppför det legendariska berget Col du Tourmalets västra sida – den ökända landsvägen D918. Åh, så många klassiska duster har utspelats i den miljön. Det finns en annan rutt uppför västra flanken också, la Voie Laurent Fignon, som viker av från landsvägen ungefär halvvägs.
Redan nu stod det husbilar med brittiska, franska och holländska flaggor parkerade längs med bergsvägen – fast bergsetappen som går över Tourmalet körs först på onsdag. Lär vara fullpackat då. Någon har målat hejarop till Wiggo och Chavanel på asfalten.
Jag var inte precis ensam. Massor av cyklister som knegade uppför eller susade utför. Typ Svedängen i Helsingfors en solig vintersöndag, fast inte skidåkare utan cyklister.
Paradiset för en cykelentusiast. Känns passande att mitt hotell ligger på Esplanade du Paradis.
Inget paradis utan en orm. I mitt fall: ett trasigt vevlager. Får leta upp en cykelmekaniker i morgon.
PS Just som jag hann bli förtjust i den sydfranska cykelkulturen och börja leta bostadsannonser i lokalblaskan var det nåt pucko som fått hjärnsläpp och slängt nubbar över landsvägen under måndagens etapp på touren. Vilken idiot. Livsfarligt att få punktering i 90 km i timmen i utförsbacken, fast man använder tubdäck.