På onsdag är det dags för en av de mest spektaktulära tillställningarna i cykelsporten: lagtempo. Det 32 km långa lagtempot i Verona kommer knappast att bli särskilt avgörande för sammandraget, men visst är det kul att se.
Det är fascinerande när cyklisterna i perfekt koordinerade rörelser sveper fram, som varandras skuggor. Farten: uppemot 50km/h hela vägen.
Fick själv lite provsmak förra veckan när lokala cykelklubben CCH hade mästerskapstävling i partempo. Jag och polaren är förstås helt oövade och riktigt så där värst väl koordinerat var det inte. Konstaterade att det kräver förutom övning is i magen. Att ligga på någons bakhjul i hög fart med en landsvägscykel är en sak, på en tempocykel utan bromshandtagen nära till en helt annan.
Lagtempo är en konstart. Det är inte alls alltid som laget med de bästa tempocyklisterna vinner. Visste ni förresten varför stallen oftast placerar sin bästa sprinter i turen att dra just före den bästa tempocyklisten? För att när tempospecialisten rycker iväg och den som avslutar sin dragtur fäller sig längst bak i kön, krävs det en sprinters spurtförmåga för att på nytt accelera upp i samma fart som de övriga.
Det är inte en vågad tippning att Garmin-Barracuda som specialiserat sig på lagtempo tar det. Garmin-Barracuda med halvt finlandssvenska sportdirektören Charles Wegelius. En av de största meriterna i Wegelius karriär som han avslutade efter förra säsongen är just segern i lagtempot i Giro d’Italia 2007 med Liquigas-Cannondale.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.