Presentationen av nästa års Tour de France bjöd på några överraskningar. Den mest obehagliga överraskningen för många av favoriterna som drömmer om maillot jaune är de 15,4 km kullerstenar som ingår i den femte etappen.
Cykelsportens vänner kommer väl ihåg hur det gick senast då touren gick längs med samma vägar som vårens kullerstensklassiker. Det blev kaos. Flera av toppnamnen kraschade, vilket fick otrevliga följder för sammandraget. Då handlade det endast om sju pavésektioner och 13,2 km, jämfört med nio pavésektioner och 15,4 km nästa år.
Förhoppningsvis sker det inte några större olyckor som förstör spänningen i tävlingen. Tänk om exempelvis Nairo Quintana och Chris Froome kraschar och tvingas avbryta? Här kan du läsa vad ex-proffsen Kjell Carlström och Charly Wegelius har att säga om rutten.
Det är förståeligt att arrangörerna vill ha dramatik. Alltför ofta har de första, flacka etapperna före bergen varit trista tillställningar, som dominerats av sprinterstallen.
Nästa år kommer det inte att bli tråkigt, inte alls. De tre första etapperna i England är såväl tekniskt som fysiskt krävande.
En stor positiv överraskning är att det bara finns ett tempo på programmet. Det betyder att tävlingen ganska långt kommer att avgöras i bergen, i Vogeserna, i Alperna och slutligen i Pyrenéerna. Den tredje sista etappen blir en munsbit, med Col du Tourmalet och Hautacam på programmet. Med personlig erfarenhet kan jag berätta att bägge höjderna är något att bita i.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.