På förhand sett blir linjeloppet i OS en lika förutsägbar och, tja, rent ut sagt tråkig tillställning som årets Tour de France. Britterna har ett helt sjukt bra lag och av någon anledning har arrangörerna lyckats planera en bana som passar världsmästaren och sprinterstjärnan Mark Cavendish som en skräddarsydd handske.
Herrarna angriper den 140 meter höga, 2,8 kilometer långa stigningen Box Hill nio gånger. Här ska Storbritanniens rivaler som vill undvika att det blir en klungspurt – som världens snabbaste sprinter vinner i nittionio fall av hundra – lägga in sina attacker för att splittra huvudklungan.
Det blir sannolikt utbrytningar, men det är ytterst osannolikt att någon av dem håller ända till mål. Det är 45 km utförsbacke eller flackt från toppen av Box Hill till målstrecket.
Försök sedan hålla undan, när världens kanske bästa tempocyklist just nu, Tour de France-vinnaren Bradley Wiggins, den likaså enastående tempocyklisten David Millar, samt Tour de France-tvåan Chris Froome, också en utmärkt tempocyklist, beslutar sig för att håva in utbrytningen. Britternas femte man, Ian Stannard, är ”bara” brittisk mästare i linjeloppet 2012.
Det är sant att landslagen bara har fem man i OS-linjeloppet, vilket teoretiskt gör loppet svårare att kontrollera. Det faktum att cyklisterna inte bär radioapparater gör det också mer oberäkneligt. Men nu ska vi komma ihåg att det finns fler lag än det brittiska som vill ha en spurtuppgörelse. Tyskarna vill bädda för Andre Greipel och har bland annat Tony Martin som ensam kan dra klungan i 45-46 km/h en timme eller så. Australierna litar på att Matt Goss kirrar det om det blir spurt.
Vem kommer då att försöka grusa britternas planer? I första hand belgarna, med bland annat Tom Boonen som krossade motståndarna i vårens kullerstensklassiker, samt Philippe Gilbert som var alldeles oslagbar i korta backspurter fjol och dominerade Ardennerklassikerna i Armen, men som har tappat formen i år. Amerikanerna har ett intressant lag med bland annat Tour de France-sensationen Tejay van Garderen och världsmästaren i pursuit Taylor Phinney. Italiens Vincenzo Nibali har sagt att han vill pröva sina chanser och han kan mycket väl vara ett vassare kort än de italienska sprintarna.
En opportunist av rang saknas, då Thor Hushovd dras med sviterna av en virusinfektion. Men det finns andra som kan hugga till om det öppnar sig en lucka, som Hushovds landsman Edvald Boasson Hagen.
Och framför allt: Peter Sagan. Det slovakiska stjärnskottet tycks behärska allt, utom att ge färggranna intervjusvar. Cavendish vinner honom om han är utvilad i en ren, flack spurt. Men om Storbritanniens rivaler ställer till med tillräckligt med dragspel på Box Hill och mjukar upp Cavendish tillräckligt kanske han inte har tillräckligt med krut kvar för att klå Sagan.
Kul att Finland fick en wild card-plats, som rättvist tillföll Jussi Veikkanen. Tyvärr är han inte i den form som han var för några år sedan, då han var en vanlig syn i utbrytningar i World Tour-etapploppen och till och med bar tourens prickiga bergspriströja några dagar. Även i år har han haft problem med hälsan. Han nosade på en etappseger i Tour de Pologne som gick samtidigt som Tour de France, men det är mycket svårare att komma med i en utbrytning i ett endagslopp som OS-linjeloppet.
PS Den som, liksom jag, förundrade sig över Team Skys överlägsenhet i Tour de France kan notera att en av Storbritanniens och Team Skys mest lovande landsvägscyklister, Geraint Thomas, stod helt över Tour de France för att fokusera på lagpursuiten i OS.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.