Höghöjdsläger

Visst är väl du också medveten om att Marit Björgen inte byggt sin kondition enbart med rena metoder? Den frågan ställde mig en kollega som vanligtvis är väl underrättad i Kuusamo. Det är förstås känt att Björgen använder astmaläkemedlet Symbicort, som har en kraftig anabol effekt, men han syftade på mer än det.

Det är förstås väldigt svårt att inte förundra sig över de norska idrottsframgångarna, inte bara i skidor, utan i skidskytte, cykling, och också friidrott. En orsak är förstås att de här grenarna lockar massor av utövare och bland dem finns det alltid naturbegåvningar som kan förädlas till toppidrottare. I Finland väljer de flesta juniorerna ishockey eller fotboll och lägger helt av med idrottandet ifall de inte klarar sig, fastän deras egenskaper skulle kunna vara suveräna i exempelvis skidåkning.

Som journalist är det svårt att förhålla sig. Det går inte att anklaga någon för dopning så länge det inte finns bevis. Den vägen tar aldrig slut. Oavsett det att jag skulle se ut som en idiot efter att ha hyllat hur överlägsen en idrottare är när den åker dit för dopning.

Jag skrev i en kolumn i söndagens Hbl att det är befängt att insinuera att norrmännen använder dopning, så länge finländarna inte tränar lika hårt som norrmännen. Björgen tränar 100-200 timmar mer per år än de bästa finländska damåkarna och till och med i november, alldeles inför säsongstarten, tränade hon 80 timmar.

Det är klart: det går inte att utöka sin träningsvolym hur mycket som helst hur fort som helst. Den största fördelen med dopning är inte förhöjd prestationsförmåga i tävlingssituationen, i synnerhet inte då antidopningsmyndigheterna är som mest alerta då, utan förbättrad återhämtningsförmåga och därmed kapacitet till hårdare och effektivare träning.

Men det bör påpekas att Björgen följer en träningsfilosofi som går ut på att bygga en stabil grundkondition med stor träningsvolym med låg intensitet. Toppformen finslipas sedan i tävlingarna. På det sättet är det möjligt att nå upp till hennes träningsvolymer.

Hur är det med finländarna då? Vilket är mera suspekt: att Björgen konstant presterar på en jämnt hög nivå, eller att Matti Heikkinen plötsligt har en ”pöljä päivä” som gör att han kan vinna världsmästerskap på intervallstart? Det enda jag kan säga är att jag är övertygad om att det också i dagens läge går att dopa sig utan att åka dit för det.