Jenna Laukkanen femte i EM på 200 meter bröstsim med nya rekordtiden 2.22,76. Noora Laukkanen, inte släkt, sjunde i samma final. Hanna-Maria Seppälä femte i finalen på 100 m frisim, en av världens mest konkurrerade simsträckor. Silver för Finlands damer på 4*50 m frisim. Det är bara några av de fina placeringarna som Finlands exceptionellt stora, sjutton idrottares EM-grupp uppnått i kortbane-EM i Frankrike.
Låter som att Finland skulle vara en av Europas toppnationer i simning. Dags för en reality check.
Kortbane-EM är inte en dålig mätare för nivån på finsk simsport – det är ingen mätare alls. Alla stora simnationer står över eller deltar med ett B-lag, frånsett värdnationen Frankrike.
Inte bara saknar kortbanemästerskap helt och hållet prestige, i år infaller de årliga europeiska mästerskapen synnerligen olämpligt. Under ett år som omfattar långbane-EM i våras, OS under sensommaren samt till råga på allt kortbane-VM om tre veckor (!)är det ingen som intresserar sig för ett europeiska kortbanemästerskap – utom Finland, vars Simförbund desperat vill bryta medaljtorkan och göra skäl för sina stödpengar.
Det finns en orsak till att kortbanemästerskap saknar prestige. Kort bana handlar om att kunna starta och vända, inte mycket annat. Det ställer mycket mindre krav på teknik och fysik än lång bana. Tänk: i en 25 m bana glider och delfinsparkar simmarna ca 15 m, sedan tar de fem sex simtag, sedan förbereder de sig för en ny vändning.
Träningschefen Ippe Natunen satte som mål före EM att Finland på nytt når medaljplaceringar, för i förra årets EM kammade Finland ofattbart nog noll. Efter EM kommer Simförbundet att ställa till med medaljkaffe och hylla de blåvita simmarnas fantastiska prestationer och nya finska rekord.
Ta det med en nypa salt och vänta på den dag då någon slår Jani Sievinens rekord på 200 m medley i 50 m bana från 1994, eller Antti Kasvios rekord på 200 m fritt i 50 m bana från 1993. Men inte ens det räcker tyvärr till medaljer i stortävlingar längre. Så långt är finländarna i dagsläget från världstoppen – och det beror mest på felaktig träning, fel prioriteringar och den löjliga jakten på lätta framgångar i kortbanemästerskap.
Förstår att det är kul för simmarna att vinna medaljer. Men befängt att kalla det EM, som om det skulle vara frågan om att vaska fram Europas bästa.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.