Ett av de hetaste diskussionsämnena i sociala medier under de första OS-dagarna har varit antalet olika simgrenar i OS. Saken har aktualiserats i och med att Michael Phelps med sitt silver i 200 meter fjäril och sitt guld i 4*200 meter fritt passerade Larissa Latynina som den främsta OS-medaljören genom tiderna.
Phelps har nitton OS-medaljer, varav femton gyllene, mot Latyninas arton och det mest slitna skämtet just nu på Twitter är hur många OS-medaljer Carl Lewis kunnat ta om de tävlat i 100 meter löpning baklänges, sidlänges och med händerna bakbundna. Eller hur många medaljer Paavo Nurmi kunnat ta om de också tävlat i 9 000, 8 000, 7 000 meter löpning.
Det går förstås inte att jämföra. Simmarna har det lättare att ta fler medaljer än exempelvis distanslöpare, då simning inte är så slitande att det går att göra fler starter och då det finns klara synergifördelar i de olika teknikerna och sträckorna. Oavsett specialdistans tränar ju simmare alltid alla fyra simsätt.
Men jag håller inte med om att det finns för många simgrenar i OS. Kanske stafetterna kunde vara färre, exempelvis känns 4*200 m fritt lite onödigt. Men de har alla sina egna säregenskaper och det är bara extremt begåvade och hårt fokuserade idrottare som Michael Phelps årgång 2008 som kan dominera många olika distanser. En dåligt tränad Phelps kan inte dominera, som vi sett i London där han bland annat inkasserade sin första förlust på 200 m fjäril sedan 2001.
Det finns också en massa olika skyttegrenar en massa olika typer av segling i OS-programmet, men av praktiska skäl kan idrottarna förstås oftast bara delta i en av dessa. Däremot kan exempelvis bancyklister och gymnaster plocka ganska många medaljer i ett OS. IOK har dock skurit ned antalet grenar i bancykling, vilket jag tycker var ganska dumt. Den 4 km långa individuella pursuiten som är en av de roligaste och lättaste att följa grenarna i bancykling slopades i London.
Det kan förresten påpekas att även Paavo Nurmi vann tre OS-guld i lagtävlingar i terränglöpning och 3 000 meter. Men han tävlade under en annan era, som inte kan jämföras med modern tid.
Det är ändå fel att tala om Phelps som alla tiders olympier bara för att han har flest medaljer. Det går bara inte att jämföra olika grenar. Hur många chanser får en landsvägscyklist att vinna linjeloppet, eller en maratonlöpare att vinna OS-loppet? Och oavsett hur överlägsen en cyklist eller en distanslöpare skulle vara är det mycket som ska falla på plats i så oberäkneliga, oförutsägbara idrottstävlingar som ett linjelopp eller ett maraton.
Föreslår Phelps självbiografi No Limits: The Will to Succeed för den som tror att simmedaljerna på något vis kommer gratis. Phelps är en stor idrottsman, fast inte odiskutabelt störst.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.