Höghöjdsläger

Ni vet, killarna spelar lite golf och tennis om somrarna och dricker öl i spelarbussen efter matcherna. Vem har inte sett Slapshot?

Friidrottsprofilen Jukka Härkönen provocerade hockeyfolket när han i Yle Puhes sändning sade att ishockey inte är toppidrott. Veckotidningen Urheilulehtis (jag är prenumerant, medger) Esko Seppänen svarade med att hockeyproffsen nuförtiden minsann tränar som toppidrottare, även om själva idrottsprestationen inte är lika påfrestande som exempelvis en fotbollsmatch.

För att klargöra: Ishockey är inte en toppidrott i samma andemening som 10 000 meter löpning, 100 meter frisim, landsvägscykel eller vilken som helst annan stor idrott som grundar sig främst på fysisk prestationsförmåga. Ishockey är en sport, ett spel som i första hand grundar sig på skicklighet och taktiska färdigheter.

Dagens ishockeyproffs tränar flitigt under sommaren för att vara i form och sköter om sig under säsongen. Men jag kan inte föreställa mig att en skidåkare av världsklass skulle tillbringa en stor del av sommaren med att spela tennis och skjuta puckar på en vanerskiva.

Utan att veta exakt hur hockeyproffs tränar under sommaren misstänker jag att få har något systematiskt träningsupplägg med hårda dagar och lätta dagar och volymveckor och intensitetsveckor. Det är trots allt en liten skillnad på att jogga kring spånbanan och springa 400 meters intervaller på bana med ett fastslaget tidsintervall på typ 55-57 sekunder. I Finland är förstås den självständiga träningsperioden ganska kort och snart är lagen på isen igen.

Kollade resultaten från NHL-löftenas fystester under NHL:s Scout Combine i Toronto. Det är ju frågan om tonåringar, men resultaten vittnar ändå om att hockeytalangerna inte är några superatleter.

Det går inte att jämföra idrottsgrenar som ishockey, fotboll och basketboll med hårt konkurrerade idrottsgrenar där den fysiska prestationsförmågan är direkt avgörande för framgången. Misstänker Härkönen lever i en värld där bara rått fysiska idrottsgrenar räknas som idrott. Misstänker Seppänen inte inser hur hårt och systematiskt exempelvis en elitfriidrottare med medioker internationell framgång tränar. Det finns nyansskillnader av att träna hårt.

PS Samtidigt måste det medges att i några bollsporter, som basket och amerikansk fotboll, finns sådana exceptionella profiler som med sin fysiska begåvning hade kunnat bli OS-medaljörer i någon explosiv friidrottsgren. Minns när jag såg Deion Sanders i en videosnutt hoppa jämfota över en personbil, eller när 198 cm långa Michael Jordan dunkade från typ halva plan. I ishockey och fotboll finns det färre av dem, vilket förstås beror på att vithyade och latinamerikaner i gemen har svårt att hävda sig i grenar som kräver styrka och snabbhet. Vilket samtidigt oundvikligen får en att undra hur styrkeförhållandena inom internationell ishockey och fotboll skulle förändras ifall grenarna plötsligt skulle bli jättepopulära bland västafrikaner och nordamerikanska mörkhyade unga.