Finlands för tillfället enda vintersportstjärna Kaisa Mäkäräinen har precis som förra säsongen hållit till i täten i varje deltävling i världscupen, frånsett några gånger då hon bommat i skyttet. Skyttet har varit lite sämre än förra säsongen och som värst har Mäkäräinen trillat till en fjortonde plats. Skidåkningen har det inte fallit på och förutom att vara en av de tre snabbaste skidskyttarna i världen är Mäkäräinen också sannolikt Finlands bästa skateåkare för närvarande.
Mäkäräinens jämnhet står i kontrast till längdåkarna, som inte fått en enda pallplacering i vinter. Några fjärdeplatser för Aino-Kaisa Saarinen och Krista Lähteenmäki & Co är det bästa. Som värst har finländarna rasat till 40-50:e placeringar.
När jag tänker på Mäkäräinens jämnhet slår det mig att hon aldrig klagat över sina skidor. Hon har aldrig rasat tio placeringar på grund av dåligt glid. Det är anmärkningsvärt med tanke på hur små resurser Finlands skidskyttelandslag reser runt världen med, jämfört med jättarna Tyskland, Norge, Sverige och Österrike.
Det står också i stor kontrast till längdåkarna, som klagar över skidorna i varannan tävling. Då har skidåkarna och chefstränaren Magnar Dalen med fog berömt Finlands vallningsteam, som ofta lyckats klart bättre än de resurskraftigare kollegerna i Norge och Sverige. Det har varit uppenbart i flera världscuptävlingar att exempelvis Petter Northug Marit Björgen haft riktigt usla skidor, trots att de har en egen hovvallare. Ändå har de inte skyllt förluster på dåliga skidor eller rasat till typ fyrtionde på grund av detta, på sin höjd förlorat kampen om segern.
Det är klart att det är betydligt lättare att valla skateskidor än klassiska skidor. Bara att välja rätt glidsmörja. Men det är ändå klart att dåliga skidor inte är en gångbar ursäkt för att rasa från topp fem till trettionde, ifall skidorna nu inte är alldeles katastrofalt dåliga. Alltför ofta skyller de finländska längdåkarna helt den uteblivna framgången på dålig vallning, fast orsakerna i själva verket ligger i träningen och konditionen.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.