Cykellegenden Lance Armstrong visade sina tvivlare, denna bloggskribent inkluderad, genom att placera sig andra i ironmantävlingen i Panama. En tävling som alltså består av 1,9 km simning, 90 km cykling och 21 km löpning.
Efter Armstrongs fåniga marathondebut i New York för några år sedan trodde åtminstone inte jag att han någonsin kan konkurrera på allvar med triathlonspecialisterna. Men han både simmade och löpte överraskande fort: simningen gick på dryga 19 minuter, vilket delvis förklaras av en kraftig medström, medan löpningen gick på dryga 1.17. Visst, han har bakgrund som en oerhört lovande ung triathlet. Smått överraskande för dem som ser Armstrong främst som en ex-proffscyklist och som inte känner till triathlons dynamik var han inte snabbast i cyklingen.
Armstrong till och med ledde tävlingen ett tag, men fick se sig slagen av den suveräna löparen Bevan Docherty. (Efteråt uppstod en liten storm i ett vattenglass kring att Amstrong inte gratulerade utan verkade ignorera Docherty i målområdet, men Docherty twittrade senare att det var ett missförstånd och att Armstrong bett om ursäkt.)
Så nu siktar Armstrong,40, på triathlon-VM på Hawaii. Kan han vinna där också?
Det tror jag inte. En full distans är en helt annan sak än en halv distans och kräver betydligt mer än summan av två halvdistanslopp.
Det är så gott som omöjligt att dra upp några större luckor under cyklingen i ironmantävlingar, och den som försöker kollapsar vanligen under löpningen. Åtminstone i de obarmhärtiga förhållandena på Hawaii. Hawaii avgörs alltid under löpningen, så gott som. Och jag tror inte Armstrong har den uthålligheten som krävs.
Alla är inte enhälligt överlyckliga över att Armstrong ger sig in i triathlon. Den sjufaldiga vinnaren av Tour de France har vägrat konfrontera dopningsanklagelserna som riktats mot honom, eller ens diskutera om frågan – trots att han var världsbäst under en epok inom cykelsporten som präglades av bloddopning. Efter tävlingen i Panama cirkulerade uppgifter om att ingen av de tre bästa, till skillnad från kutymen, blivit kallade till dopningstest.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.