Marcus Lindqvist gillar när hjärta vinner över taktik.

Okategoriserad

Norges ”hemlighet”

29 Nov , 2011, 21.20 Marcus Lindqvist

 

Enligt landslagets chefstränare Magnar Dalen ska finländarna ge sig till tåls – de dåliga resultaten i världscupen i Sjusjøen och Ruka beror på att de blåvita skidåkarna toppar formen till Tour de Ski, det vill säga årsskiftet. Precis. Det är bara det att samma Björgen, Kalla, Northug och Cologna kommer att vara i täten också då. När någon som Sami Jauhojärvi blir två minuter efter vinnaren på 10 km är det inte något som han hämtar in på ett par månader. De enda som har en chans att blanda sig i den internationella tätstriden i vinter är Aino-Kaisa Saarinen och, nu och då, Matti Heikkinen.
Sedan tisslas och tasslas det om att norrmännen måste vara dopade när de är så suveräna. Svenskarna? Ännu mera dopade. Eller kan det vara så att de tränar bättre?
Den största orsaken till att exempelvis Marit Björgen är så överlägsen är att hon har många år av hårdare, bättre och helt enkelt mera träning än finländarna. Björgen uppgav att hon tränar 90 timmar i månaden under träningsperioden. Räknar man med en övergångsperiod efter säsongen och lite mindre träningsvolym under tävlingssäsongen blir det ändå uppemot 900 timmar.
Krista Lähteenmäki som är näst bäst av finländarna efter Aino-Kaisa Saarinen kommer upp i 650-700 timmar den här säsongen. Hon är förstås ung och har ännu råd att utveckla sig, men jag tror inte någon av de andra finländska damerna kommer upp i mer än 750 timmar.
Det är mycket roligare att träna små träningsvolymer och intervaller än hård, långvarig grundträning. Ändå är det just grundträningen som bygger framgång i uthållighetsgrenar. Tendensen att prioritera fartträning framom träningsvolym har lett till att det inte längre finns framgångsrika simmare i Finland, men också de få lovande distanslöpare som kommit fram har spolierats genom felaktig träning.
Sprinterna har som tävlingsform delvis bidragit till en utbredd, snedvriden uppfattning om vilka egenskaper som krävs i skidåkning. Men inte ens sprinterna kräver i första hand snabbhet och styrka, utan syrekapacitet och fartuthållighet.
I början av sin karriär körde Björgen massor av intervallträning, vilket gav snabba framgångar men ledde till att hon blev alldeles utbränd. Nu gör hon stora mängder långsam träning och därför kan hon dominera världscupen från höst till vår.
Matti Heikkinen kan oförklarligt glänsa till ibland, men andra dagar försvinna helt. En orsak till det är att han i yngre år tränade helt för mycket högintensiv träning och alldeles för lite grundträning. Det snackas en hel del om hans förmåga att tåla laktat, ”mjölksyra”, (därav smeknamnet ”happo”), men det är också en produkt av hans tidigare träning. Det är inte något som är bra med att dra på sig laktat i uthållighetsgrenar.
Med andra ord är det bara att ge sig till tåls, ja. Men kanske med ett längre tidsperspektiv än fram till årsskiftet. Om talangfulla skidlöpare som Krista Lähteenmäki tränar rätt och långsiktigt kan de nå hur långt som helst om några år. Men det struntar förstås Magnar Dalen i. För honom gäller det att uppvisa resultat här och nu. Därför blev han uppenbart stressad när jag i Ruka påpekade för honom att det gick ganska så dåligt för finländarna.

Om bloggaren

Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.

Kalender

november 2011
M T O T F L S
« okt   Dec »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Kategorier

7 kommentarer

  1. Putte skriver:

    Du tycks vara expert på hur Björgen tränar 😉 Vem kan egentligen bestryrka dessa mängder eller träningssätt!

  2. Anders skriver:

    Jo, det är ett väl känt faktum att finska skidåkare tränar (har tränat) för lite. Å andra sidan så är det också ett väl känt faktum att t.ex. anabola steroiders främsta inverkan är att man återhämtar sig snabbare och kan träna mera och hårdare. Och det som också är ett, kanske mindre känt, men ändå ett faktum är att astmamedicinering i större doser ger en anabolisk effekt. Och mig veterligen är det näst till omöjligt att kontrollera om en idrottare använder mera än den ordinerade ransoneringen av en medicin som han / hon har tillstånd att använda.

  3. Putte skriver:

    Astmamedicinen skall hjälpa sjuka människor ha ”öppna rör” och en dräglig VARDAG. Även friska männsikor blir anfådda då man anstränger sig. ”Rören” skall nu naturligt slemmas och dra ihop sig. För det är kroppens försvarssystem då man andas en hel del via munnen. Detta kan förbigås med medicin så att ”astmaidrottarna” har raka rör hela tiden; full kapacitet likt turbomotor som blir matad med extra syre hela tiden!

    Björgen kan inte vara så exceptionellt tränad, att hon utklassar alla andra samtidigt som hon kommer oberörd i mål!

  4. Marcus Lindqvist skriver:

    Jag snackade några gånger med Björgen i Ruka, bland annat om hennes träning. Därför har jag lite uppgifter.
    Det är sant att en del av de inhalerade astmamedicinerna har en svagt anabol effekt, också den medicin, Symbicort, som Björgen har dispens för att använda. Det är känt att skidåkare är mer utsatta för ansträngningsastma än vanliga människor, eftersom de tvingas andas kall luft i stora mängder. Jag har sett en kamrat drabbas av ett astmaanfall i en cykeltävling och har efter det inget emot att astmatiker får dispens för att använda sin medicin. Utan den skulle de omöjligen kunna utöva idrott.

    Det är en felaktig uppfattning att ”raka rör” ger större syrekapacitet. Hos en frisk individ begränsar inte luftvägarnas kapacitet andningen eller syreupptagningen. Men om de drar ihop sig som hos en astmatiker begränsar det förstås.

  5. Anders skriver:

    Det här blir nu ett kverulerande, men ändå: personligen har jag använt öppnande medicin för ansträngsningsrelaterad astma så gott som varje dag sedan 1980, alltså längre än Björgen levt. Fakta är att medicinen i vinterförhållanden gör mer än ger en jämnbördig ställning gentemot ”friska” personer – och då är min erfarenhet av minimiransoner. Jag vet att det här är en diskussion som aldrig tar slut, bl.a. på grund av att medgivandet av astmamedicineriningens fördelar skulle vara en ytterst hård bit för skidåkningsvärlden att handskas med. Men som en av mina favoritsånger berättar: ”jag vet vad jag vet och jag ser vad jag ser.”

  6. Marcus Lindqvist skriver:

    Intressant.har förstås ingen personlig erfarenhet.det som skulle vara intressant att veta är hur många finländska skidåkare som använder astmasprej,för det är absolut ingen som tvingar en att uppge medicin man får dispens för.simmare är en annan grupp som är utsatta för ansträngningsastma och jag vet att många av dem använder medicin.

  7. Anders skriver:

    Ansträngningastma får nog de flesta som tränar hårt i kallt. Det som gör mig konfunderad är varför det är så viktigt att använda just en speciell astmamedicin. Personligen har alla öppnande mediciner fungerat på mig – men klart är ju att jag aldrig har legat i långa tider på en pulsnivå som är kring 90% av min max. Men min teori är att det finns skillnader i övriga effekter bland de olika medicinerna. Eller kanske jag borde sluta med de här spekulatiorena och återgå till att utreda sanningen bakom Kennedys mord…

Kommenteringen är stängd.