Det var inte precis någon höjdare till match och med biljetter som kostade 100-200 euro kanske någon tyckte att NHL-premiären i Hartwallarenan var en besvikelse. Nja. I jämförelse med NHL-slutspelet i våras var det förstås inte speciellt hög intensitet i mötet mellan Anaheim och Buffalo, Ducksspelarna i synnerhet verkade stela och några tacklingar sågs knappt.
Men när jag följande kväll satt i samma pressläktare och såg Jokerit avfärda Blues insåg jag att det trots allt är en stor skillnad mellan NHL och FM-ligan. Spelarna i NHL är större, snabbare, ger vassare passningar och har betydligt hårdare skott.
”This is the NHL” sade Duckscoachen Randy Carlyle i samband med Anaheims träningar inför matchen. Så sant.
I själva verket var det en typisk grundseriematch i NHL. Ibland är det bästa tänkbara underhållningen, särskilt om det är två lag som ogillar varandra (Boston och Montreal, exempelvis) eller två lag som aspirerar på att vinna Stanley Cup och som vill visa sin potentiella finalmotståndare var skåpet står redan nu (som när Vancouver och Pittsburgh möttes i torsdags).
De cirka 13 000 åskådarna kanske fick en lite skev bild av NHL. Men jag tror de flesta var nöjda. De som köade 45 minuter för att få betala 30 spänn för en Ducks-t-shirt, 200 spänn för en autentisk speltröja, eller 10 spänn för ett matchprogram (jag såg lådvis av dem som sannolikt fick slängas bort när jag besökte Hartwallarenan i går). De fick se en glimt av NHL, glamouren, stjärnorna.
Framför allt fick de se Teemu Selänne. Det var honom folk kommit för att se, det stod klart. Tidvis kunde man ha hört en knappnål falla i golvet i Hartwallarenan, men när Selänne fick pucken steg ljudnivån med 50 decibel. NHL får leta efter en bättre PR-figur när han lägger av.
Selänne var bäst på isen i Anaheims lag, ingen diskussion. Superstjärnorna Ryan Getzlaf, Corey Perry och Bobby Ryan spelade ointresserat och odisciplinerat som vanligt. Samma skräp fortsatte i Stockholm, där Ducks mötte Rangers. Getzlafs stendumma utvisning i offensiv zon som punkterade Anaheims power play efter fyra sekunder säger allt om Anaheims problem. Anaheim kan glömma Stanley Cup så länge Carlyle inte sätter ordning på dem.
Buffalo däremot kan bli att räkna med i slutspelet. Tre målfarliga kedjor, Lindy Ruffs effektiva försvarssystem och – spelare som disciplinerat följer hans system. Ingen som höjer sig över de andra, utom då målvakten Ryan Miller. Det receptet har fungerat förut.
Mångkunniga journalisten Marcus Lindqvist har tillbringat största delen av sin fritid under de senaste femton åren med att träna och tävla i cykling och triathlon samt entusiastiskt följa ishockey,cykling,basket och annan idrott. Som aktiv idrottare samt som journalist med utrikesnyheter,ekonomi och sport som specialområden förhåller sig skribenten extremt kritiskt till sportklicheer och dumma bortförklaringar.