Höghöjdsläger

Gjorde ett sådant där maximalt belastningstest på testcykel häromdagen. Motståndet höjs med tre minuters intervall tills du inte orkar mera. Coopers löptest känns som rena promenaden i jämförelse – då kan du åtminstone själv avgöra farten, nu sitter en kille och styr belastningen.
Efter testet bytte jag några ord med labbassistenten,som hade deltagit i samma antidopingseminarium som jag dagen innan (trevlig personal i Helsingin urheilulääkäriasema på paasikivigatan,rekommenderar). Spekulerade:jag slutade testet vid 375 watt. Antidopingforskaren nämnde dagen innan att vanlig epo förbättrar prestationsförmågan med cirka 10 procent.
Det vill säga jag hade klarat 412,5 watt. Skillnaden är cirka 2km/h,enligt en webbkalkylator 47.6 km/h respektive 49.3 km/h.En ofattbar skillnad.

Epo är dessutom redan lite gammalmodigt. AICAR,ett gendopningspreparat,har visat sig förbättra uthålligheten hos labbmöss med 44 procent.44 procent. Jag:maxar på 540 watt. Jag: Lance Armstrong. Min syrekapacitet skulle vara 94ml/kg, det vill säga i klass med Lance Armstrong,Björn Dählie och Miguel Indurain.

Diskuterade också dopning med en kollega som inte förstår ett dugg om sport. Hon: hur kan någon trots de onekliga fördelarna med doping vilja riskera sin hälsa och hela sitt fortsatta liv efter idrottskarriären? Jag kunde inte svara. Går inte att förklara fören oinsatt.
Som elitidrottare har du redan gjort ett val. Det är långt ifrån sunt eller hälsosamt att elitidrotta. Du har valt att offra dig för att nå framgång. Elitidrott är inte motion. Knän,ryggen,allt slits fortare. Enligt en undersökning lever exempelvis proffscyklister i snitt tio år kortare än andra människor. En stor del lider exempelvis av – benskörhet. Det beror på att cyklister strävar efter att konstant hålla kroppsvikten nere samtidigt som deras hormonbalans förvrängs av att de dag ut och dag in anstränger sig maximalt.

Jag råkade en gång gå på ett rutinmässigt blodprov samma dag som jag utfört ett rätt hårt, fem timmar långt träningspass. Levervärdena var ovanför gränsvärdena. Värsta suputen,liksom. Läkaren förklarade: ASAT-värdet kan stiga efter hård träning på grund av mikroskopiska muskelskador som alltid uppstår vid fysisk anstränging. Har faktiskt gjorts en fältundetsökning: triathleter som testades före och efter triathlonloppet Ironman Brazil uppvisade liknande mätvärden http://bit.ly/r4TycZ . Nå,jag gjorde om testet i utvilat läge och det var normalt.

Jag vill inte ta dopare i försvar. Doping är förkastligt,men samtidigt är det mycket förståeligt, mycket mänskligt att någon tar till desperata åtgärder för att nå toppen. Grejen,nämligen,som icke insatta kan ha svårt att inse är att det är otroligt svårt att efter ett visst antal år av träning faktiskt bli bättre enbart genom träning. Då kan doping framstå som väldigt lockande. Till och med för mig som inte är elitidrottare. Tänk att plötsligt kunna bräda alla sina värsta konkurrenter som jag hittills förlorat åt… Nej. Förkastligt, säger jag.

Cykling, Doping, Dopning